Historik hur vi blev med hund

Kennel Bonebreakers historik.

Vi fick en Cairn terriertik i min familj 1965, och därmed startade min hundbana. 1967 hade vi vår första Cairnkull hemma. Sedan följde ett antal kullar genom åren. Vi har haft 14 Cairn i vår familj och ställt ut en del hundar, både egna och våra uppfödningar med goda resultat. Men vår uppfödning bedrevs aldrig i någon större skala.

1971 ansökte vi om kennelnamnet Bonebreaker och fick det godkänt av SKK. Jag fortsatte med mitt hundintresse. Efter sommarvistelser i både England och Sverige med kenneljobb startade jag med att trimma hundar på min fritid. Det blev sedan mitt yrke, och under många år klippte och trimmade jag hundar dagarna i ända.

Idag bedriver jag Karins hundvård där jag jobbar så mycket jag hinner och vill , utöver mitt arbete i skolan. Numer klipper jag en hel del lagotto och håller kurser i hur man sköter och hanterar sin lagotto och dess päls på bästa sätt.

1996 fick jag syn på en bild av en gullig krullig hund i tidningen Hundsport. Efter en tids forskande lärde jag mig att rasen var Lagotto Romagnolo.

 Jag tog kontakt med Renée Sporre-Willes, kennel Cobby's för att ställa mig på kö för en bra Lagottotik. Kunde gärna vänta lite, då jag ville ha en bra tik för att kunna ställa ut om den blev bra. Hade vid denna tid en mycket trevlig och duktig Cairntik vid namn Mollie, så någon brådska med ny hund  var det inte. Tyvärr dog min carnterrier Mollir helt plötsligt en kväll , och nu var jag för första gången på väldigt många år, utan hund. Det var en hemsk tid.


Vid jul 1998 fick jag veta att min valp kanske var på gång, då Nord uCh. India var parad och dräktig med Ch Gerry. Jag var överlycklig och räknade dagarna tills min valp var klar att hämta.
Den 19 mars 1998, kom vårt charmtroll Funghi ( Cobby's Idea) hem till oss. Hon var ursöt!  Chokladbrun med vita framtassar,vit fläck på bröstet och vit svanstipp. Jag tror att jag redan då bestämde mig för att köpa en Lagotto till.

När Funghi var dryga året ringde jag åter till Renée på kennel Cobby's och beställde Våfflan. Jag sade att jag helst ville ha en fläckig eller brun. När kullen var född i slutet av mars 1999, och Renée ringde och sade att det fanns en vit tikvalp som hon trodde skulle passa mig, litade jag på detta och struntade i färgönskningar. Det har jag verkligen inte ångrat. Min vita och oranga Våffla är en helt enastående hund. Hon är fröken lagom med stort L. Genom åren har det visat sig att när det gäller avel och tävlingar är Våfflan, fröken lagom är numer fröken Unik. Vilken hund hon är! Det finns ingen lagotto i historien som vunnit så mycket så långt upp i åldern so gamla Våfflan. Dessutom en otroligt glad, trygg och säker hund som fortfarande vid snart fyllda 12 år placerar sig som 2:a vinstrikaste lagottotik år 2010. Nu är Våfflan en glad pensionär som njuter av livet tillsammans med sin dotter Grynet och dotterdotter Soya. Nåja, njuret av den unga Soya är kanske lite öfr mycket sagt. Den lilla vit/oranga Soya verkar dras till sin mormor otroligt mycket så de är samma färg, ja så verkar det vara med lagotto, de gillar individer med samma färg som de själva!

Våfflan har genom sin kvalite på alla plan gett mig otroligt mycket glädje och framgång i rasen sedan hon föddes 1999. Det finns ingen lagotto i Sverige som kan konkurrera med hennes resultat  vad det gäller utställningar och avkommor genom alla år. Ännu vid 12-års ålder lyser hon som stjärna i rasen!

Funghi blev på grund av flera olika anledningar inte så gammal som vi önskat, men skänkte oss stor glädje de år hon fanns hos oss.

Idag har  9 kullar lagottovalpar fötts hemma hos mig under de 12 år jag haft rasen. Många av dessa har utmärkt sig inom rasen på ett positivt sätt.

 Jag kommer attt fortsätta att i liten skala föda upp glada, friska och rastypiska lagotto som jag noggrannt följer upp och utvärderar på alla möjliga sätt. Både hälsa och mentalitet är oerhört viktigt för mig som uppfödare av en ras som formligen exploderat i antal sedan jag skaffade den.

Hos oss köper man inte bara en lagotto, hos oss köper man ett kit med allt vad det innebär att vara lagottoägare, brukar jag säga. Klippning, träning och tävlingar,  en lgotto från Bonebreakers duger till allt. Och supporten jag ger är livslång under de år hunden finns hos sin familj.
Tänk så många trevliga männiksor jag fått lära känna och utöka min vänkrets med sedan jag började föda upp lagotto. Och vad duktiga mina valpköpare är. De för fram sina hundar på alla möjliga tävlingar, utställningar,lydnad, spår, freestyle, rallylydnad mm.

Vi brukar skämtsamt såga att vi är som ett resende teatersällskap när vi reser runt och ställer ut våra hundar runt om i Sverige, ja faktiskt i Norden.

Välkommen in och läs om mig, mina hundar och tankar om den här härliga rasen som jag är helt fast för.

Mitt motto är: älska lagotto - varsamt!
Karin Lindahl